torsdag, april 27, 2006

Dvärgahuset



"Dvärgahuset", Lindome (Eget foto)

Strax utanför Lindome, vid Dvärred på vägen mellan Sjöarås och Hällesåker, bor dvärgarna i sitt lilla hus alldeles vid vägkanten. Ja, de som tror sig förståndiga säger att det är en hällkista, men de känner ju inte till hela historien...

De skulle till exempel ha varit med år 1806, då en Dvärredsbo hade tagit sig före att lägga beslag på några hällar, kanske för att lägga som bro över en å. Den natten blev det ett förfärligt väsen på den gården! En dräng som vaknat av bullret tittade ut genom fönstret, och fick då se en enögd dvärg trycka sitt ansikte mot rutan med en indignerad min. Det återstod inget annat för gårdsfolket att redan i ottan släpa tillbaka hällarna, och för att blidka dvärgafolket lade man några mynt på hällen som kompensation för sitt tilltag. Och allt sedan den dagen råder fred mellan ortsborna och dvärgahusets innevånare...

För den vantrogne skall tilläggas, att dvärgahuset är en hällkista från tiden 1800-1500 f.Kr. Det rör sig om en i vårt land ovanlig form av hällkista med gavelhål, främst kända från norra Götaland. Däremot är de vanliga i norra Frankrike, och de förekommer även i England och i Belgien. Forskaren Lili Kaelas anser det mest sannolikt att gravformen följt med människor från nuvarande norra Frankrike som av någon anledning dragit sig norröver, även om hon inte utesluter kulturöverföring via nordbor som vandrat söderut och då kommit i kontakt med seden. Det är dock att märka, att sedan Kaelas uppgifter gick i tryck har det framkommit att gavelhålshällkistor även finns i södra Tyskland, Schweiz samt Kaukasien. Möjligen var dessa fakta okända för Kaelas och Lindälv.

Källa: Elof Lindälv "Fornfynd och fornfynd i norra Halland" (1980)

onsdag, april 26, 2006

Med blicken mot stjärnorna


Eds kyrkogård 2005 (eget foto)

En kyrkogårdsvandring ger ofta upphov till eftertanke och funderingar! Själv har jag flera gånger stannat inför denna gravsten på Eds kyrkogård i Värmland - för mig symboliserar den genom textens runimitation hur vi ännu idag delar behovet med människor som levat långt före oss att stenfästa minnet av våra kära avlidna. Texten lyder:

AXEL LÄT
RISTA DESSA
RUNOR EFTER
FADER OCH MODER:
DE GINGO GENOM
LIVET MED BLICKEN
MOT STJÄRNORNA:
ALLFADER UPPTAG DEM
I DINA GÅRDAR.

På plåten vid stenfoten kan vi läsa att Axel Johan Uppvall (1872-1960), professor vid University of Pennsylvania, låtit resa stenen. Uppvall föddes i Avelsäter, Tveta (S), och var son till Johan Jacob Uppvall och Britta Kajsa Persdotter. Han studerade bl.a. i Lund och Frankrike innan han flyttade till USA för vidare studier till språkvetare, och blev med tiden professor i nordiska språk vid University of Pennsylvania (bosatt i Philadelphia). Professor Uppvall skrev även en del böcker, bl.a. om August Strindberg (1). F.ö. blev Uppvall amerikansk medborgare 1905, och gifte sig 1918 med Alma Mathilda Johnson (2).

(1): Hans antagande i "A psychoanalytical study with special reference to the Oidipus complex" (1920) om att " den ambivalenta faders- och modersrelationen" i Tjänstekvinnans son rörde sig om en "olöst oidipal konflikt" hos Strindberg som var bestämmande för hans relationer till "auktoriteter,"det etablerade samhället, kvinnan och Gud" anses fortfarande vara intressant i forskarkretsar. (Länk.)

(2): Biografiska uppgifter om Professor Uppvall finns på sidan 6 under denna länk.