På näset utanför Råda säteri vid den idylliska Rådasjön ligger en ruin som inbjudit till många spekulationer under årens lopp, och jag tänker själv presentera ytterligare någon...
Näset där ruinen ligger heter Labbera eller Labbra, båda namnformerna brukas, och även namnet är föremål för olika hypoteser. Fil. dr. Lars Gahrn har under årens lopp presenterat en hel del intressant läsning om såväl Labbra, Råda säteri samt dess ägarinna Martina von Schwerin. Fru von Schwerin var en spännande kulturpersonlighet, och hon har skildrats i många avhandlingar och en del böcker, t.ex. i Ingrid Elams prisade "Min obetydliga beundran".Inte minst har Martina Schwerins förhållande till, och kanske med, nationalskalden Esaias Tegnér stötts och blötts av forskare och författare, och jag tar det säkra före det osäkra och avstår från det ämnet (med ett litet undantag som jag återkommer till).
Ruinen på Labbra har under årens lopp alltså satt folkfantasin i svallning, ett av de mera spekulativa tolkningarna är den att den är resterna av ett laboratorium som John Hall på det närbelägna Gunnebo skall ha låtit bygga åt son son John d.y - "labbra" av laboratorium alltså. Lars Gahrn resonerar sig dock fram till att vad vi ser är en "ruin av en ruin" som Martina von Schwerin låtit uppföra i ruinromantisk anda (sannolikt med en kyrkoruin som förlaga). Även om den egentliga ruinromantiken hade sin största blomstringstid något tidigare låter det som en trolig hypotes.
Under främst 1700-talet lät välbeställda personer över hela Europa uppföra fejkade ruiner, medan konstnärer reste land och rike kring och avbildade, inte sällan starkt dramatiserat och överdrivet, "äkta" ruiner. Märkligt nog hörde även Italien till de länder där det uppfördes klassiska ruiner, man tycker ju annars att de borde ha "äkta klassiska ruiner" så det räcker! Ett av de mer uppmärksammade "fuskbyggena" var Tempietto Dirutto i Villa Albani, uppförd av en arkitekt och bestående av antika "spoilers.
Enligt flera källor (bl.a. l.1 och l.2) skall Martina von Schwerin ha låtit uppföra ruinen som gåva till sin make, eventuellt när denne återvände från en vistelse i Paris på 1830-talet(?). Men var den ett utslag av ruinromantik, eller symboliserade den i själva verket något annat? I närheten av ingången till ruinen ligger en sten som uppenbarligen var ituslagen redan vid ruinens uppförande. På den finns texten " Sid (sic) redit in nihilum quod fuit ante nihil", vilket översatt lär betyda "Så återgår till intet, vad förut intet varit" (ett citat från Cornelius Gallus). Är det inte en lite märklig hemkomsthälsning till maken, en ruin med denna text på en krossad sten vid ingången? Man kan ju, om man är konspiratoriskt lagd, ana en bitterhet över "same presidier as every year"! Eller kan det i själva verket ha varit en anspelning på hennes förhållande till Tegnér? Werner Gottlob von Schwerin hade vid några tillfällen visat en viss misstänksamhet mot hustruns svärmeri för Tegnér, kanske var det här hennes sätt att visa att det aldrig "hade varit något"? (Ja, jag utlovade ju egna spekulationer!) Å andra sidan är det väl klarlagt att Tegnér själv besökte ruinen senare, han påstås t.o.m. ha suttit och skrivit något kapitel till Fritiofs saga där (utkom 1825 och skrevs ytterligare några år tidigare, så i så fall uppfördes inte ruinen på 1830-talet!)
.
Så var det då det här med namnet! I den relativt nyligen (2007) utkomna "Mölndalsån" står det så här om platsen: "På den höjd där den gamla riddarborgen (?) en gång låg kan man se en ruin - ett labbera, som det heter på latin. Det skulle också vara en överraskning för sonen Carl, då denne kom hem efter en tjänstgöring till sjöss." Tyvärr saknas källhänvisningar och förklaringar. Vad var ett "labbera", och var hittar man detta grekiska ord? Är vi tillbaka på "labora" som i laboratorium? Vem är i så fall "laboranten"? Till dess vi fått reda på detta har jag två egna ovetenskapliga teorier (=gissningar) om namnet, båda med tron att namnet är samtida med ruinen. Tanke ett är att det är det italienska ordet labbra som lånats, vilket betyder "läppar" - passande för en romantisk ruin! Min andra tanke är att det kan härstamma från franskans ”l´abri”, i betydelsen "skydd" (gömsle, etc.). Ordet kom till oss med vallonerna, och användes i försvenskad form för en plats där smederna vilade mellan passen.
Oavsett vilka historier som döljer sig bakom ruinen Labbra och dess namn så är den numera rudimentära ruinen väl värd ett besök, gärna i kombination med ett strövtåg i den spännande och vackra naturen i dess omgivningar.
Ruinen i all sin sin glans för ett sekel sedan. (Observera stavningen!)
