Kvar

"Stenmuren står kvar. Och jag vet att längre in är en övervuxen källare 

där ingenting på länge förvarats, utom det oavslutade som vi alltid 

hemlöst deltar i."

 Bengt Emil Johnson: "Hemort".

Mera källforskning!

I förra inlägget besökte vi ju Lackarebäcks källa, och därifrån till källan i Kallebäck är det inget större ”källsprång”, om ordvitsen ursäktas. Källan ligger i Kallebäcks Lider på Gamla Boråsvägen, och strax intill brusar nutida trafik i Kallebäcksbacken fram på riksväg 40. Fast när man står framför den vitkalkade källan känns det som om trätt in i en tidkapsel där stillheten verkar vara normaltillstånd.

Kallebäcks källa omnämns så vitt känt i skrift första gången år 1692, och redan under tidigt 1700-tal fanns planer att bygga en vattenledning från källan till stadskärnan i Göteborg, men dragningen av vattenledningarna inleddes först i mitten av 1780-talet med skotten Andrew Blackwood som tillsynsman. Det var också han som uppförde brunnshuset, som tillsammans med vattenledningen invigdes av Gustav III i november 1787. Konungen gav samtidigt sitt medgivande till att källan skulle kallas Gustafs källa. Länkarna här ovan ger en bra beskrivning över Kallebäck källas historia som vattentäkt, så det finns ingen anledning att upprepa den här.

För den som i likhet med mig stånkat sig uppför de branta liderna är det inte svårt att föreställa sig att de en gång var ett populärt tillhåll för allsköns rövare, som enkelt kunde få stopp på resande åt båda håll genom väghinder och/eller regelrätta överfall. Åren runt 1815 slog en av landets då farligaste förbrytare Anders Ferm och hans kumpaner läger i närheten av källan där de bedrev ett skräckvälde som under dramatiska former avslutades hösten 1816, då två rådiga nämndemän trots blodvite lyckades gripa rövarna och överlämna dem till polisen.

Dagens vägrövare håller förstås hellre till på andra vägsträckor, inklusive RV40. Men över Kallebäcks Lider härskar nu en tidlös ro alltmedan samtiden susar förbi strax intill.