 |
| Kyrkskeppet i Kållereds kyrka |
Lyckades slita mig från fåtöljen och pågående fotbolls-VM en stund igår kväll för att gå och lyssna på ett föredrag - "själen skall ju också ha sitt", som det heter! Vi var femtiotalet personer med hög medelålder som samlades i Kållereds kyrka för att höra författaren och kyrkskeppsbyggaren Håkan Tollesson med rötter i Smögen berätta om kyrkskeppen i vårt stift, vilka i dagsläget lär vara 181 stycken. Antalet har varierat under årens lopp, t.ex. plockades under sent 1800-tal många skepp ner, varav många försvann, i samband med Schartauanismens utbredning och med den dess krav på kyrkorummets renhet.
Tvärt om vad många av oss kanske kan tro tillkommer det även i våra dagar en del kyrkskepp varje år. Tollesson bygger själv på en modell av briggen Blue Bird av Hull, vars förlisning på julafton 1872 Evert Taube skildrat så målande att vi fortfarande har svårt att tro att den aldrig ägt rum, långt mindre att detta fartyg aldrig existerat. Att Håkan Tollesson nu bygger en modell av det fiktiva fartyget (för placering i Hållö kapell - var annars?) erkände han strider lite mot hans egen uppfattning att kyrkskepp som har en verklig förlaga är de intressantaste. Även om Tollesson nu bygger på en brigg av äldre snitt så fick vi veta att det finns ett mode även i skeppsmodeller. Äldre skepp är ofta bestyckade krigsfartyg, medan utvecklingen med tiden gått mot handelsskepp och fiskebåtar. Fast Håkan Tollesson skojade nog lite med oss när han framkastade tanken på att det kanske hängs upp en Stenafärja i något kyrktak om sådär femtio år...
Seden att smycka kyrkorummet med fartyg är känd sedan 1600-talet, och landets enligt Tollesson äldsta dokumenterade kyrkskepp skall vara den fregatt anno 1626 som hänger i Tjärnö kyrka i Strömstadstrakten. Först kända notering om ett kyrkskepp i (nuvarande) Sverige härrör sig annars från Landskrona år 1536, i det fallet var det ett votivskepp.
Apropå kyrkskepp respektive votivskepp så bringade Tollesson klarhet om detta i sitt föredrag. Vi är nog många som lite slarvigt kallar alla kyrkskepp för "votivskepp", men enligt HT avser det senare sådana skepp som skänkts till en församling av någon eller några som tagit sig igenom en dramatisk händelse på havet. (Votiv kommer av latinets votum, vilket betyder löfte.) Enligt Håkan Tollesson kan endast några tiotal kyrkskepp i stiftet göra anspråk på att vara votivskepp i egentlig mening. Syftet med att skänka ett modell av ett fartyg kan i övrigt tänkas ha varit för att förvissa sig om att man därmed skulle kunna färdas tryggt på havet, men det kan även ha skänkts som en statusmarkering eller helt enkelt för att smycka kyrkan.
Håkan Tollesson nöjde sig med att gå tillbaka i kyrkskeppens historia till 1400-talets Italien, där traditionen som vi känner den tros ha tagit sin början. Annars är det ju inte svårt att förknippa forntida skeppshällristningar och skeppssättningar liksom uppdelningar i kyrkorummet i termer som "skepp" som uttryck för fartygets symboliska religiösa betydelse. Till samma kategori kan väl även hänföras de väggmålningar från faraonernas tid i Egypten, bl.a. i Denderatemplet, som visar hur något som förefaller vara små skeppsmodeller bringas över till gudarna. Men då är vi förstås en bit från ämnet "Kyrkskeppen från Västerhavet", så Tollesson gjorde nog klokt i att begränsa sig till det i sitt 45 minuter långa föredrag...
En detalj som vi kanske inte tänker på när vi betraktar ett kyrkskepp är avsaknaden av livbåtar - detta för att skeppet i sig skall ses som en symbol för räddningen från vilken det inte finns någon anledning att sätta sig i säkerhet. Där utgör skeppet i Kållereds kyrka, för det finns alltså ett sådant, ett undantag då fartyget faktiskt är försett med livbåt. En annan sak som är spännande med skeppet i denna kyrka är att det har en besättning, ett tiotal fajansfigurer som tros ha importerats från Kina. Detta och att det i kyrkans historia finns välgörare involverade i Ostindiska kompaniet har gjort att det spekulerats i att det vackra skeppet från 1738 har skänkts av någon av dessa sponsorer. Någon ostindiefarare är dock inte den välbestyckade fregatten.
Ja, 45 minuter gick fort i denne mångsidige kulturarbetares sällskap! (Författare, redaktör för olika skrifter, redare, modellbyggare och trubadur - en del tycks hinna med allt!) Tur att det gick att köpa med sig ett exemplar av boken "Kyrkskeppen vid Västerhavet" av Håkan Tollesson, med foto Ulf Hansson och Lars Schelin att fördjupa sig i - det får bli sommarläsningen i den fiktiva hängmattan!
