Kvarteret som staden glömde

Montage

Jag har gått samma runda hundratals gånger, men först igår hittade jag den lilla stig som förde mig längs åförgreningen in bakom det ruckliga industriområdet. I nuvarande skick duger byggnaderna på sin höjd till kulisser för någon skräckfilm, men med lite kreativitet och mycket jobb skulle det här kunna bli ett område som vilken stad som helst skulle skrika sig hes av lycka att disponera.  Men inte min stad...
Tänk en rustik restaurang och/eller ett trivsamt café här, sida vid sida med ett galleri och kanske en liten musikstudio med scen! Och på andra sidan en brygga längs ån att promenera på, fiska från och titta på stömstararna på stenarna i forsen. Något att drömma om...

Kvar

"Stenmuren står kvar. Och jag vet att längre in är en övervuxen källare 

där ingenting på länge förvarats, utom det oavslutade som vi alltid 

hemlöst deltar i."

 Bengt Emil Johnson: "Hemort".

Undangömd göteborgshistoria

      

        Det finns ett fåtal (nästan) klotterfria ytor i ruinerna.

När jag besökte Klippans kulturreservat tidigare i somras hade jag tänkt mig besöka ruinerna av Älvsborgs slott, som jag visserligen beskådat tidigare men det var länge sedan. Tyvärr gick jag bet, jag hittade helt enkelt inga skyltar som upplyste om hur man skulle ta sig dit.
På hemväg från Tångudden igår gjorde jag ett nytt försök, och rena turen gjorde att jag nu råkade få syn på ruinerna på höjden nerifrån en gata som jag mer eller mindre slumpvis letat mig in på. Numera vet jag  att entrén ligger mellan det höghus som kallas Silon och hotellet Novotel.

Att ruinerna ligger undangömt uppskattas säkert av de klottrare som kunnat härja ostört och solka ner en viktig bit av Göteborgs historia med sina meningslösa symboler och sin naivistiska "konst". Att även andra kategorier trivs i ruinerna framgår av tomflaskor, systempåsar och tomma cigarettpaket som "pryder" området. Undrar när det var som någon från ansvarigt håll på kommunen tog sig en titt på slottsruinen senast? Behovet av klottersanering, städning, gräsklippning och bortsopande av gruset från trapporna (halkrisk!) känns akut, liksom uppskyltningar där slottets placering framgår.

Älvsborg omnämns första gången år 1366, men när borgen i själva verket uppfördes är inte känt. Under senare medeltiden var borgen i de danska unionregenternas händer, det var först under Gustav Vasas tid som den kom att tillhöra Sverige. Det var också han som inledde omvandlingen av den tidigare träborgen till ett vasaslott, ett projekt som fortsattes av hans söner Johan III och Karl IX.

Älvsborg var en del i det försvarssystem som skulle säkra den strategiskt viktiga kil mot havet som älvutloppet innebar för svenskarna mellan det norska Bohuslän och det danska Halland. Slottet erövrades dock 1563 och 1612 av danskarna och fick lösas åter av svenskarna. "Älvsborgs lösen" är ett begrepp som ofta omnämns av historiker.

Från 1547 låg Älvsborgsstaden intill fästningen. Hit hade borgarna flyttat från Nya Lödöse på order av Gustav Vasa, men efter att staden bränts ner 1563 under nordiska sjuårskriget fick befolkningen återvända till Nya Lödöse. I mitten av 1600-talet ersattes det gamla slottet som lås mot havet av Nya Älvsborg ute i älvmynningen. Ruinerna av Älvsborgs slott blev utgrävda mellan 1938 och 1955, fynden finns att beskåda i Kronhuset. År 2005 grävdes en mindre fartygslämning fram i den gamla slottshamnen nere vid älvens strand (framför nuvarande Novotel).

Nya Älvsborg, fotograferat på avstånd från Tångudden igår.

Fotnot: texten om borgens/slottets historia är baserad på vad som står att läsa på den informationstavla som finns på marknivå bakom (!) trätrappan upp till slottet.

Återbesök

Stigen som nyss gått genom mörk granskog bär nedför åsens sida, och en till hälften igenslyad ängslycka breder ut sig framför mig. Jag har varit här många gånger, men nu är det några år sedan senast. Det mesta är sig likt. Vildaplarna har motstått väder och vind, och nyponbuskarna har kanske brett ut sig ytterligare. Brunnen är fylld med friskt vatten upp till kanten på karet, och spår i leran visar att såväl räven som rådjuret besökt vattenstället.

Husgrunderna ligger fortfarande kvar vid åsens fot. Grillkolet mellan stenarna berättar att det här är ett frekventerat rastställe, men nu härskar en andäktig stillhet över det gamla tunet. Koltrastens sång från en grantopp skapar en vackert vemodig ljudkuliss.

När jag förr i tiden hittade resterna av gamla torp kunde det hända att jag senare letade i kyrkböckerna för att få veta mer om dem som en gång bott på platsen. Men bilden var enhetlig, bara namnen skiftade. Familjer kom och försvann för att ersättas av andra. Berättelser om för tidigt bortgångna. Barn som flyttade in till stan, eller lika gärna till Amerika. Till sist en ensam gamling kvar i böckerna, och därefter inget mera.    

Nu känns den nedskrivna dokumentationen överflödig. Sitter man en stund på den gamla hörnstenen blir närvaron av det förgångna märkligt påtaglig. "Dåtid övergår i nutid, minnena kommer osorterade in och sakta faller händelserna på plats", för att låna några rader av Jurgis Kuncinas. Med fantasins hjälp hör man barnens glada rop från hallonsnåren och man ser hur mannen i hushållet tar en paus i handslåttern och lutar sig en stund mot lien - kanske lyssnar även han på trastsången? En kvinna med förkläde över den blommiga klänningen och vitt huckle kring de bångstyriga lockarna skyndar från brunnen med en hink vatten till den enda kon, som makligt betar bland smörblommorna nere vid diket. Borta vid syrenbersån sitter en katt och iakttar mig.Vems tid är det, är jag gäst eller observatör?

Sakta bleknar bilderna bort. Jag tar en klunk vatten ur vattenflaskan och reser mig för att vandra vidare. När jag ställer mig upp ser jag katten smyga in i det höga gräset som ingen längre slår. 

Följ förfallet

Det var visserligen ett tag sedan jag skrev på den här sidan, men ännu ligger inte sidan i ruiner, till skillnad från Apotekaregatan 17 i Göteborg, som såg ut som ovan strax innan huset blev lågornas rov och till sist jämnades med marken.

På nätet finns det många intressanta sidor om spännande och in i det sista (ofta) vackra byggnader. Jag kan även rekommendera en sökning på förfall på Google. Klicka sedan på "bilder" så hittar du många sevärda husruiner som inte är utlagda på de vanliga urban explorersajterna.