Sten på runstenskullen i Lund (eget foto)
Värmland kan inte skryta med många runstenar, men å andra sidan har de några av de med mest spännande texter, som t.ex. den vid Järsberg utanför Kristinehamn. I Värmlands Arkeologiska Sällskaps medlemstidning Skärvan anges stenens text som "Jag herulen heter Uv. Ravn heter jag som runorna ristade", men det finns även andra tolkningar.
År 1993 grävdes resterna av en husgrund från 1200-talet ut i Skramle, Gunnarskog. Då påträffades en runsten från 500-talet i husgrunden, men först igår läste jag i Skärvan ett tolkningsförslag av texten på den. Så här påstås det stå på stenen: "Ötha ristade ensam. Jag känner faran." En fantastiskt fantasibefrämjande text, i all sin korthet! Varför poängterade Ötha att han (hon?) ristade ensam, och vilken "fara" var det som hotade?
