Honningsvågs stora son

Sommaren 1944 ägde en märklig begravning rum i Montrose, Skottland. Sex besättningsmedlemmar från det norska fartyget Thorodd bar en kista dekorerad med den norska flaggan. I kistan låg en av fartygets besättningsmedlemmar, som nu fördes till den sista vilan. De tappra sjömännen från Thorodd som stoiskt uthärdat krigets fasor, bortavaron från sina familjer och förlusten av kamrater till sjöss utan att någonsin visa känslor öppet grät nu förtvivlat i gemensam sorg och saknad.

Sorgefärden kantades av åttahundra tysta barn från Montrose och Dundee, och i deras sällskap hemmafruar, butiksinnehavare och fabriksarbetare, alla där för att säga adjö till till en död hjälte. Lokala dignitärer och sjömän från sex norska fartyg bildade hedersvakt när kistan grävdes ner i sanddynerna vid South Esk Rivers strand. Allt sedan den dagen har graven vårdats av ortsbefolkningen, och var tionde år håller den norska flottan en minneshögtid på plats över den som vilar i graven, den norska Sankt Bernhardshunden Bamse, som avled den 22 juli 1944 i hamnen i Montrose till följd av en hjärtåkomma (en ganska välkänd dödsorsak hos denna ras). På hans grav står det: "BAMSE 22-7-1944. Faithful friend of all onboard the «Thorodd». Largest dog of the allied naval forces."

Bamse föddes i Oslo 1937, men kom som valp till den norska familjen Hafto i lilla Honningsvåg på Magerøya, långt upp på den norska kusten. Han blev snabbt en avhållen lekkamrat till familjens fyra barn, men speciellt tydde han sig till Vigdis, den yngsta medlemmen i syskonskaran, och när flickan låg riktigt svårt sjuk under en tolvdygnsperiod vek knappt Bamse från hennes sida förrän krisen var överstånden.

Eftersom far i familjen, Erling, var skeppare och ägare av fiskefartyget Thorodd föll det sig naturligt att Bamse blev skeppshund. Efter andra världskrigets utbrott inkallades Thorodd 1939 till den norska marinen, där fartyget kom att tjänstgöra som patrullfartyg, stationerat i Hammerfest, och från vintern 1940 fanns Bamse registrerad på fartygslistan som besättningsmedlem. Samma sommar, strax innan den norska kapitulationen, var Thorodd ett av 13 fartyg i en eskader som begav sig mot Storbritannien. Nu blev Montrose och Dundee skeppets hemmahamn, och Thorodd gjordes om till minsvepare. Och det var här Bamse blev en lokal kändis!

När Thorodd befann sig ute i krigsområden hade Bamse sin postering vid främre eldställningen, och för att skydda honom lät besättningen tillverka en specialhjälm att bäras under strid. Men det var när fartyget befann sig vid kaj som Bamse visade sin verkliga styrka. Vid ett tillfälle räddade han en besättningsman från ett knivöverfall genom att knuffa gärningsmannen i vattnet, en annan gång bogserade Bamse en skeppskamrat som råkat falla överbord in till land.
Då besättningsmännen likt många andra sjömän någon gång kom i dispyt med varandra var Bamse snabbt på plats för att medla, och bara genom sin vänliga närvaro fick han hetsporrarna att lugna ner sig. Fast även om Bamse förvisso var en Sankt Bernhard var han inget helgon själv alla gånger. Det hände att han smög iväg från båten för att ta ett nappatag med någon annan skeppsjycke - kanske för att lätta på den frustration det innebar att hålla reda på alla bångstyriga skeppskamrater. Till besättningens förtret förlade Bamse gärna dessa möten till ett kollager, och när han återvände efter en sådan utflykt återstod det bara för besättningen att ställa den skamsne, fast kanske även lite stolte, besättningsmedlemmen i duschen.

När det alltför ofta hänt att sjömännen blivit sittande för länge på sitt favorithak Bodega Bar och missat sina plikter kom man på att Bamse ju kunde hämta hem dem i tid. Sålunda lärde man Bamse att ta bussen från hamnen till busshållplatsen närmast Bodegan, och man fäste ett busskort på hans halsband för säkerhets skull, även om busschaffisen säkert gärna hade låtit honom åka gratis. De gånger det inte fanns någon berusad sailor att hämta återvände Bamse till hållplatsen och reste hem "tomhänt", förmodligen ganska missmodig...

Snart hade ryktet om Bamse spritt sig inte bara bland lokalbefolkningen, utan han kom dessutom att bli en symbol för hela den fria norska marinen. En bild på Bamse iförd den norska marinens mössa spreds vida omkring, bland annat som jul- och påskkort. När så Bamses modiga hjärta inte längre orkade blev det en chock för hela hans omgivning, och förutom hedersbegravningen reste man år 2006 en staty över honom i ovannämnda huvudbonad i Montrose, skapad av den välkände skulptören Alan Herriot. Vid avtäckningen av statyn fanns den norske konsuln i Edinburgh närvarande, och han framförde en särskild hälsning från kung Hakon. Senare har mindre kopior av statyn också placerats utanför Marinemuseum i norska Horten samt i hemstaden Honningsvåg. Medan Bamse i den skotska versionen skådar mot nordost och Honningsvåg så blickar han från hemmahamnen mot Montrose i sydväst.

Bamse har tilldelats flera posthuma hedersutmärkelser, som 2006, samma år som statyn invigdes, då han förärades PDSA:s guldmedalj, även känd som djurens "George Cross". Bamse fick den för "tapperhet i tjänst", det enda djur från andra världskriget som fått denna utmärkelse.

Bamse, som staty (egen bearb.) och "IRL".

Källor: Wikipedia (engelska och norska) samt bamsemontrose.com. I Montrose finns även Montrose Air Station Heritage Centre, omnämnt här.