De gamle och berget

Montage

Han börjar väl bli van att hitta vägen vid det här laget, den 80-årige japanen Yuichiro Miura. Nu har han nämligen hunnit bestiga Mount Everest för tredje gången! Tiden mellan bergsbestigningarna tycks den åldrige japanen bland annat tillbringa på operationsbordet - han har faktiskt genomgått fyra hjärtoperationer...

Det tycks vara så att herr Miura firar sina jämna födelsedagar med att klättra upp på Mount Everest, föregående attacker utförde han vid åldrarna 70 respektive 75. När han besegrade berget som 75-åring var det snudd på att han blivit den äldste att utföra prestationen, om det inte hade varit för att den 76-åringe nepalesen Min Bahadur Sherchan nått dit dagen innan...

Nu verkar den saken inte vara något som grämt Miura. " Själva rekordet är inte så viktigt för mig, det som är viktigt är att ta sig till toppen", sade han den här gången innan han började klättringen tillsammans med sonen Gota. Lite tveksam över att han skulle nå hela vägen var nog den gamle kämpen trots allt, för när han väl var där uppe kontaktade han dottern Emili i basecampen. "Jag klarade det! Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle ta mig till Mount Everests topp som åttioåring", utbrast Yuichiro. "Det här är världens känsla, även om jag är helt utmattad. Men de åttio åren till trots så klarar jag mig rätt bra..."

Fast om nu Yuichiro Miura inte verkar vara så besatt av att sätta rekord så finns det en annan som är det! Den förre rekordhållaren Min Bahadur Sherchan, nu 81, befinner sig nämligen redan i basecamp, beredd att göra ett toppförsök nästa vecka, trots att han besvärats lite av magproblem. Via telefon har han låtit meddela att han känner sig i bra trim och klar att anta utmaningen. Och skulle Sherchan återta rekordet så kan man väl förmoda att herr Miura redan vet var han skall tillbringa sin 85-årsdag så småningom. För jag tror nog att det  bor en liten tävlingsdjävul i honom, trots allt...

Strövtåg i hembygden för små fötter

Läser i tidningen Kommunalarbetaren om barnskötaren Maj-Gun Lindén i Torshälla, som efter att ha jobbat med barn i trettio år ville vidga sina vyer och läste arkeologi på universitetet till D-nivå. Dessvärre är det tunnsått med jobb som arkeolog i hemtrakten, så Maj-Gun valde att återgå till sitt gamla jobb inom barnomsorgen. Hennes kollegor tyckte dock att hon borde använda sin nyvunna kompetens till att berätta för barnen om historia och arkeologi, något som Maj-Gun tog fasta på. Nu genomför hon historiska promenader i hembygden varannan vecka med den äldsta gruppen barn, och konceptet har blivit så populärt att det spridit sig till andra förskolor.
- Jag har hållit på i flera år och det blir så där att "om två år får jag gå, om ett år får jag gå", barnen ser fram emot det och längtar, berättar Maj-Gun för KA.

Maj-Gun Lindéns initiativ har gjort att hon som en av tio nominerats till "Kommunalarnas kulturpris" 2013. Om Maj-Gun blir den som i slutet av denna månad vinner förstapriset på 50.000 kronor så har hon planer på vad hon skall göra.
-Det skulle vara ljuvligt att ta tjänstledigt två dagar och sätta sig och skriva en ny vandring, säger hon. -Det måste finnas mer saker som man kan visa barnen här!

Nog tycker man väl att Eskilstuna kommun gott kunde uppmärksamma Maj-Guns arbete med två dagars tjänstledighet för att planera nya vandringar, oavsett hur det går med priset? Jag är övertygad om att barn som får lära sig om sin egen trakts historia kommer att bli mer varsamma om de gemensamma minnena när de växer upp, och att det är väl investerade pengar att satsa på dem som är beredda att ta ansvar för att föra arvet vidare till nya generationer. Så vad väntar ni på, Eskilstuna?