"Daggen faller, och frosten gör vitt, snart är bladet i smulor förspritt", skriver Birger Sjöberg (1885-1929) i Bleka dödens minut ur Fridas bok. Dessvärre är det inte bara rosen som ligger i smulor, hans gravsten hör till de minst 38 stenar som vältes på Helsingborgs kyrkogårdar under nyårsnatten.
"Birger Sjöbergs gravsten måste väga flera hundra kilo. Den är armerad för att stå stadigt och det ska mycket kraft till för att välta den. Någon har applicerat den kraften. Den rödaktiga gravstenen är vält rakt bakåt. I samband med att den föll knäcktes den mot en stenkant på en intilliggande grav. Lyran som krönte poetens sten är sprucken och bitarna har åkt isär av kraften i nedslaget", rapporterar Helsingborgs Dagblad.
Birger Sjöberg var själv kanske inte Guds bästa barn som ung, han lär ha haft C i flit och D i uppförande i skolan. Fast någon buse var han absolut inte, och de flesta av oss har lärt känna honom genom de skira visor till Frida och hennes värld som han senare skrev. De som nu förstört Birger Sjöbergs gravsten och 37 andra har med all sannolikhet aldrig hört talas om honom, och vad som ligger bakom vandalismen lär vi väl aldrig få veta, kanske var det bara förstörelselusta ("en kul grej" som försvaret brukar låta), eller en underliggande dödsskräck. I det senare fallet kanske vandalerna istället kunde ha sökt tröst i Birger Sjöbergs rader
"Finge min Frida rätt
är döden ett bekymmer,
vilket, likt ängslan, nog
tör hava övergång".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar