Torghatten juli 2008. Foto Orcaborealis på Wikimedia.
Du har kanske har hört sagan om berget långt bort i fjärran, en mil högt, en mil långt och en mil brett? En gång vart hundrade år, endast då, kommer en liten fågel flygande för att vässa sin näbb mot berget. Så en dag är hela berget bortnött, och då har evighetens första sekund förflutit. Och du har säkert också hört uttrycket "droppen urholkar stenen". Fast det finns även ett annat berg, ett som urholkades av isen. Eller genomborrades det i själva verket av en pil?
Som Norges geografiska mittpunkt mellan Lindesnes och Nordkap (på samma latitud som Luleå) ligger Brønnøy kommun med cirka 7600 innevånare. Jag har dessvärre aldrig haft den lyckan att besöka trakten, men av vad jag sett på nätet verkar det vara mycket vackert där. En bit söder om Brønnøysund ligger det märkliga berget Torghatten, omtalat för det genomgående hål genom berget som en gång skapades under istiden. Hålet är 160 meter långt, 35 meter högt och 20 meter brett och har liknats vid en naturlig katedral.
En sådan märklig formation har förstås satt fantasin i rörelse hos folket, och det har bl.a. resulterat i sägnen om hur Hästmannens pil en gång i tiden gav upphov till hålet i berget. I korta drag tilldrog sig detta den gången då Hästmannen kom på Lekamön och hennes sju systrar när de badade i havet vid Landego. Hästmannen blir blixtförälskad i Lekamön, och han beslutar sig för att röva bort henne vid midnatt. När tiden är inne tar han på sig sin rustning, sitter upp på sin häst och slänger en kappa över skuldrorna innan han rider söder ut. Men jungfruarna upptäcker att hästmannen nalkas och beger sig på flykt. Komna till Alstahaug orkar dock inte de sju systrarna längre utan kastar sig ner, och endast Lekamön förmår fortsätta flykten. Hennes förtvivlade belägenhet har nu upptäckts av ingen mindre än Skarfjellsgubben, kungen av Sömnafjällen, som följer den vilda jakten från sin upphöjda position. När morgonen nalkas lägger den jagande Hästmannen en pil på bågen och tar sikte på sitt byte, men då inser Skarfjellsgubben att det är dags att gripa in. Han kastar i precis rätt ögonblick sin hatt i vägen för den avlossade pilen och räddar livet på Lekamön. Och precis när den genomborrade huvudbonaden faller till marken vid Torgar stiger solen, och allt förvandlas till sten. Snipp snapp slut, så var den sagan slut. Fast det finns mycket annat att berätta om den här trakten!
Trots sitt nordliga läge omtalas Brönnöy tidigt i de gamla hävderna, och en man som omnämns från fordom är Torolf Kveldulvsson, som lär ha varit självaste Harald Hårfagers skatteindrivare i norr och bror till Skallagrim. Torolf påstås vara en pionjär inom norsk fiskexport, efter att år 875 ha seglat till England med skeppet fyllt av torkad fisk, hudar och skinn. Men orsaken till varför jag så sent som idag blivit nyfiken på den här bygden är en helt annan person. Mer om det nästa gång. Kanske.
