"Dvärgahuset", Lindome (Eget foto)
Strax utanför Lindome, vid Dvärred på vägen mellan Sjöarås och Hällesåker, bor dvärgarna i sitt lilla hus alldeles vid vägkanten. Ja, de som tror sig förståndiga säger att det är en hällkista, men de känner ju inte till hela historien...
De skulle till exempel ha varit med år 1806, då en Dvärredsbo hade tagit sig före att lägga beslag på några hällar, kanske för att lägga som bro över en å. Den natten blev det ett förfärligt väsen på den gården! En dräng som vaknat av bullret tittade ut genom fönstret, och fick då se en enögd dvärg trycka sitt ansikte mot rutan med en indignerad min. Det återstod inget annat för gårdsfolket att redan i ottan släpa tillbaka hällarna, och för att blidka dvärgafolket lade man några mynt på hällen som kompensation för sitt tilltag. Och allt sedan den dagen råder fred mellan ortsborna och dvärgahusets innevånare...
För den vantrogne skall tilläggas, att dvärgahuset är en hällkista från tiden 1800-1500 f.Kr. Det rör sig om en i vårt land ovanlig form av hällkista med gavelhål, främst kända från norra Götaland. Däremot är de vanliga i norra Frankrike, och de förekommer även i England och i Belgien. Forskaren Lili Kaelas anser det mest sannolikt att gravformen följt med människor från nuvarande norra Frankrike som av någon anledning dragit sig norröver, även om hon inte utesluter kulturöverföring via nordbor som vandrat söderut och då kommit i kontakt med seden. Det är dock att märka, att sedan Kaelas uppgifter gick i tryck har det framkommit att gavelhålshällkistor även finns i södra Tyskland, Schweiz samt Kaukasien. Möjligen var dessa fakta okända för Kaelas och Lindälv.
Källa: Elof Lindälv "Fornfynd och fornfynd i norra Halland" (1980)
De skulle till exempel ha varit med år 1806, då en Dvärredsbo hade tagit sig före att lägga beslag på några hällar, kanske för att lägga som bro över en å. Den natten blev det ett förfärligt väsen på den gården! En dräng som vaknat av bullret tittade ut genom fönstret, och fick då se en enögd dvärg trycka sitt ansikte mot rutan med en indignerad min. Det återstod inget annat för gårdsfolket att redan i ottan släpa tillbaka hällarna, och för att blidka dvärgafolket lade man några mynt på hällen som kompensation för sitt tilltag. Och allt sedan den dagen råder fred mellan ortsborna och dvärgahusets innevånare...
För den vantrogne skall tilläggas, att dvärgahuset är en hällkista från tiden 1800-1500 f.Kr. Det rör sig om en i vårt land ovanlig form av hällkista med gavelhål, främst kända från norra Götaland. Däremot är de vanliga i norra Frankrike, och de förekommer även i England och i Belgien. Forskaren Lili Kaelas anser det mest sannolikt att gravformen följt med människor från nuvarande norra Frankrike som av någon anledning dragit sig norröver, även om hon inte utesluter kulturöverföring via nordbor som vandrat söderut och då kommit i kontakt med seden. Det är dock att märka, att sedan Kaelas uppgifter gick i tryck har det framkommit att gavelhålshällkistor även finns i södra Tyskland, Schweiz samt Kaukasien. Möjligen var dessa fakta okända för Kaelas och Lindälv.
Källa: Elof Lindälv "Fornfynd och fornfynd i norra Halland" (1980)
2 kommentarer:
Tack för bilden på Dvärgahuset!
Texten i rubriken av Suzanne Brøgger påminner mig om Shakespeares i pjäsen Henry VIII (Men's evil manners live in brass, their virtues we write in water).
Roligt när gamla inlägg kommer till heders! Anknytningen till Shakespearetexten i Brøggercitatet verkar bero på mer än en tillfällighet - tack för att du uppmärksammade mig på det!
Skicka en kommentar