Ytterby gamla kyrka, juni-04 (eget)
"Det var en präktig vägg du har byggt, mäster Johan!", sade prästen belåtet.
"Vägg?", svarade kyrkobyggaren förvånad. "Det är en ram jag har gjort!"
Man vill gärna föreställa sig att en kyrkobyggare använt den tunga och tjocka graniten för att snarare förstärka yttervärldens skönhet än att stänga den ute, men sanningen är nog mer prosaisk än så! Kyrkornas "fönster" bestod förr mest av små gluggar som bara släppte in tunna ljusstrimmor, och man kan bara fantisera om hur det såg ut vintertid när smala ljusstrålar spelade genom ångorna över en frusen församling, som innan bänkarna tillkom kunde få stå i timmar på jordgolvet och lyssna på prästens förkunnelse.
Dessutom fanns det ett annat skäl för sådana här smala gluggar, nämligen att man skulle kunna försvara sig från anfallare, och det är förmodligen i det perspektivet man skall just den här gluggen i vapenhuset av ruinen efter Ytterby gamla kyrka. Kyrkan omnämndes på 1140-talet som kyrkan i "Konunga haellu ytri", men den kan vara ända sedan tidigt 1000-tal. Då låg den på norskt territorium, och var helgad åt Sankt Halvard, som var skyddshelgon för Norge och Södra Bohuslän. Kyrkan förföll med tiden, och 1870 byggdes en ny kyrka, eftersom den gamla då ansågs vara ålderdomlig och för dyr att reparera. Fortfarande används dock kyrkogården, men ruinen står kvar som ett minne från fordomsdags.
Kyrkoruinen 2 juni 2004 (eget)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar