torsdag, juni 08, 2006

Stenen i Skattlösberg

Vattusten, Skattlösberg (eget)
Man behöver inte botanisera särskilt länge bland våra svenska folkliga traditioner för att konstatera att berg och stenar spelar en framträdande roll i folktro och sägner. Snart sagt varje socken tycks ju ha sin egen variant av offerkast vid stenblock eller stora bumlingar som jättarna sägs ha kastat mot störande kyrkklockor! Det är knappast någon vågad gissning att se många av dessa berättelser som arketyper med rötterna tillbaka i hednisk tid.

I Skattlösberg, som ju är Dan Anderssons födelseort, kan man finna en lokal sevärdhet i form av Vattusten, omnämnd och avbildad i flera böcker om trakten. Det rör sig om ett stort klippblock som på mitten rymmer en vattensamling i en skreva. Detta vatten påstås inte dunsta bort ens under den hetaste sommar, och sägs utgöra botemedel mot bl.a. vårtor och skabb. Sannolikt har pölen utgjort någon form av offerkälla, och besökare har hållit traditionen vid liv genom att ännu i våra dagar kasta mynt i vattensamlingen.

Vid ett av mina besök i trakten passade jag på att föreviga Vattusten, som hade väckt min nyfikenhet. Den var lätt att hitta, eftersom det åtminstone då fanns en skylt som visade vägen till dess position söder om Källfallet och några hundra meter från gamla landsvägen. Det finns för övrigt mycket intressant för den kulturhistoriskt intresserade att hitta i Skattlösberg, även utöver allt som referererar till Dan Andersson och hans verk. Vad passar väl förresten bättre än att sluta med ett citat av denne Finnmarksskald? I och för sig har han mig veterligt inte skrivit något om Vattusten, så i stället får det bli första strofen ur "Spådomen om varma källorna".

"Bleka och hatade män ha lutat sig ner över vattnet,
läst i vårt grumliga djup och bedit om hemliga ting.
Öst av vårt heliga vatten över de blodade händerna,
smitt vid vår dyiga våg på det ändlösa ödets ring."

Fotnot: Vattusten omnämns (i korthet) bl.a. i böckerna "Finnmarkens Spelman" av Gunde Johansson, "I Dan Anderssons fotspår" av Burman/Eriksson, samt i "Brefkort från Finnmarken" av Jan-Olov Schröder.

fredag, juni 02, 2006

Ora et labora

År 1250 kom Katarina Sunesdotter som nybliven änka efter Erik den Läspe och Halte till Gudhems kloster. Katarina, ur Sverkersätten, hade endast varit gift i sex år med Erik vid hans död, och paret var barnlösa. Katarina lämnade vid Eriks bortgång en stor donation till klostret, vilket även tryggade hennes gravplats där. Hon hade dock uppenbarligen än större ambitioner, för snart hade hon blivit Gudhems abbedissa. Dessvärre blev Katarinas tid i klostret kortvarigt, hon avled redan år 1252.

Gudhems klosters historia är dock äldre än så. Även om det helt klart fanns från 1160-talet så talar vissa källor om att det i själva verket grundats på 1050-talet. Urspungligen tillhörde det Benediktinerna, men anslöt sig senare med påvligt skyddsbrev till Cistercienserorden.

Cistercienserordens moderkloster är Citeaux, grundat i Burgund år 1098. Vård av sjuka, odling av läkeväxter och beredandet av härberge för resande var den huvudsakliga "affärsidén" för den mer profana verksamheten vid klostren, av vilka det fanns 16 (15?) i vårt land, därav 7 nunnekloster. Dessa var vigda till jungfru Marias ära, och i likhet med övriga kloster hade även Gudhem ett altare helgat till jungfrun (det lär f.ö. ha funnits inte mindre än nio altare totalt i klostret!).

Ungefär vid tiden för Gustav Vasas reduktion drabbades Gudhem av vådeld (1529), och därmed börjar förfallet, även om Gustav faktiskt gav tillåtelse till återuppbyggnad.

Vid klostret finns en kyrka, vars rötter går tillbaka till 1100-talet, och den var på sin tid Västergötlands näst största kyrkobyggnad efter Skara. Den blev emellertid nedbränd av danskarna under senare delen av 1500-talet, och vid återuppbyggandet i slutet på samma sekel togs en hel del material från klosterbyggnaderna.

Gudhems kloster är kanske inte så välkänt som Alvastra och Varnhem men är absolut värt ett besök, vackert beläget vid Hornborgasjön. I mitt tycke är klosterruinerna ett av de mer imponerande exemplen på stenanvändning i vårt land, vilket bör berättiga till placeringen här på Stenbiten.

När jag 1997 besökte Gudhem pågick utgrävningar och restaurering (vilket förklarar närvaron av stegen på en av bilderna!). Locket till Katarinas sarkofag är en kopia, då det ursprungliga förvaras på Statens Historiska Museum.


Egna bilder (diakopior)

Fotnot: "Ora et labora" är Cistercienserordens valspråk, och betyder "Bed och arbeta".

Källor: Se länkmarkeringar.