Vattusten, Skattlösberg (eget)
Man behöver inte botanisera särskilt länge bland våra svenska folkliga traditioner för att konstatera att berg och stenar spelar en framträdande roll i folktro och sägner. Snart sagt varje socken tycks ju ha sin egen variant av offerkast vid stenblock eller stora bumlingar som jättarna sägs ha kastat mot störande kyrkklockor! Det är knappast någon vågad gissning att se många av dessa berättelser som arketyper med rötterna tillbaka i hednisk tid.
I Skattlösberg, som ju är Dan Anderssons födelseort, kan man finna en lokal sevärdhet i form av Vattusten, omnämnd och avbildad i flera böcker om trakten. Det rör sig om ett stort klippblock som på mitten rymmer en vattensamling i en skreva. Detta vatten påstås inte dunsta bort ens under den hetaste sommar, och sägs utgöra botemedel mot bl.a. vårtor och skabb. Sannolikt har pölen utgjort någon form av offerkälla, och besökare har hållit traditionen vid liv genom att ännu i våra dagar kasta mynt i vattensamlingen.
Vid ett av mina besök i trakten passade jag på att föreviga Vattusten, som hade väckt min nyfikenhet. Den var lätt att hitta, eftersom det åtminstone då fanns en skylt som visade vägen till dess position söder om Källfallet och några hundra meter från gamla landsvägen. Det finns för övrigt mycket intressant för den kulturhistoriskt intresserade att hitta i Skattlösberg, även utöver allt som referererar till Dan Andersson och hans verk. Vad passar väl förresten bättre än att sluta med ett citat av denne Finnmarksskald? I och för sig har han mig veterligt inte skrivit något om Vattusten, så i stället får det bli första strofen ur "Spådomen om varma källorna".
I Skattlösberg, som ju är Dan Anderssons födelseort, kan man finna en lokal sevärdhet i form av Vattusten, omnämnd och avbildad i flera böcker om trakten. Det rör sig om ett stort klippblock som på mitten rymmer en vattensamling i en skreva. Detta vatten påstås inte dunsta bort ens under den hetaste sommar, och sägs utgöra botemedel mot bl.a. vårtor och skabb. Sannolikt har pölen utgjort någon form av offerkälla, och besökare har hållit traditionen vid liv genom att ännu i våra dagar kasta mynt i vattensamlingen.
Vid ett av mina besök i trakten passade jag på att föreviga Vattusten, som hade väckt min nyfikenhet. Den var lätt att hitta, eftersom det åtminstone då fanns en skylt som visade vägen till dess position söder om Källfallet och några hundra meter från gamla landsvägen. Det finns för övrigt mycket intressant för den kulturhistoriskt intresserade att hitta i Skattlösberg, även utöver allt som referererar till Dan Andersson och hans verk. Vad passar väl förresten bättre än att sluta med ett citat av denne Finnmarksskald? I och för sig har han mig veterligt inte skrivit något om Vattusten, så i stället får det bli första strofen ur "Spådomen om varma källorna".
"Bleka och hatade män ha lutat sig ner över vattnet,
läst i vårt grumliga djup och bedit om hemliga ting.
Öst av vårt heliga vatten över de blodade händerna,
smitt vid vår dyiga våg på det ändlösa ödets ring."
läst i vårt grumliga djup och bedit om hemliga ting.
Öst av vårt heliga vatten över de blodade händerna,
smitt vid vår dyiga våg på det ändlösa ödets ring."