Kvarnfallet 24 (egen bild)
I bondesamhället hade kvarnarna en central roll, något som ännu återspeglar sig i många
uttryck och ordstäv i vårt språk. Dessa visdomsord kan te sig obegripliga för oss, men de var säkert lättare att förstå för våra förfäder! Kvarnen på bilden här ovan finns i
Mölndal, en ort som är så förknippad med kvarndriften att det återspeglas såväl i stadsnamnet som i
stadens vapen.
Så vitt känt omnämnes Mölndal första gången omkring 1396. "Mölna" är ett gammalt ord för en kvarn som är vattendriven, och Mölndal betyder följdaktligen Kvarndalen. Av detta kan man alltså sluta sig till att det redan under medeltiden fanns kvarnar i Mölndal. Första belägget av förekomsten av
vattenkvarnar i landet uppges finnas i Birger Brosas gåvobrev från omkring 1170 till Riseberga kloster, där en "molendine" ingick enligt relaterade handlingar (Ernvik 1982).( Det finns f.ö.
uppgifter om att det var munkar från kontinenten som hade med sig kunskapen om vattenkvarnar till våra breddgrader.)
År 1697 fanns det 35 kvarnar samt fem ödekvarnar i Mölndals Kvarnby, plus ett par sågkvarnar och en klädesstamp. Kvarnarna längs Mölndalsfallen uppdelades under senare tider i s.k. kvarnfall, med nummer från 1 till 32. Av alla kvarnar som funnit längs fallen under seklernas gång återstår bara en, Kvarnfallet 24, eller Nymans kvarn.
Den kvarnbyggnad som låg på denna plats vid fallen benämndes 1783 Mattssons kvarn. År 1825 flyttade kronolänsmannen Magnus Nyman in, nu med titeln krögare, och därmed blev det Nymans kvarn. Mangårdsbyggnaden med tillhörande byggnader låg på andra sidan gatan. När bostadshuset brann 1836 lät Nyman uppföra ett nytt, som bestod av fyra rum, kök och förstuga. Senare påbyggdes det med ytterligare en våning. Byggnaden stod kvar så sent som till i början av 1980-talet, då den tyvärr måste rivas eftersom bjälklagen angripits av svamp.
Själva kvarnen var vid Nymans tillträde en timrad byggnad med två par stenar. I slutet av 1850-talet ersattes den gamla kvarnen av den stenfastighet som fortfarande står på platsen. Den nya stenkvarnen hade i likhet med den gamla två par kvarnstenar, och till detta ett vattenhjul som var mer än fem meter högt. År 1883 gick Kvarnfallet 24 ur släkten Nymans ägo, men det skedde inte utan rättsliga förvecklingar. Kvarnen kom senare att tjänstgöra först som ångpannecentral och senare som elcentral för
Korndal, på sin tid det största pappersbruket i vårt land. Pappersbruket låg vägg i vägg med kvarnbyggnaden. (År 1894 gjordes pappersbruket om till bomullsspinneriet Götafors.)
Sista kvarnen vid fallen lades ner 1942, men Nymans kvarn går nya vårar till mötes i återskapat skick, vilket säkert inte minst gläder de Nymansättlingar som finns på andra sidan Atlanten. År 1992, samma år som kvarnen stod färdigrestaurerad, var f.ö. två ättlingar från denna släktgren (som numera heter Newman) på besök för att bekanta sig med förfädernas gamla kvarn.
Källor: bl.a. informationstavla på plats, artikel av Anders och Lars Gahrn i Mölndals Hembygdsförenings årsskrift 1993: "Kvarnägaresläkten Nyman och Kvarnfallet 24", samt ur samma skrift artikel av Sven Olof Olsson, "Kvarnbyn blir bevarandeområde".
En av kvarnstenarna vid Kvarnbygården. (Eget foto)
"De vred om nyckeln och portarna öppnades till underjorden. Det var mörkt och marken hal och det var svårt att ta sig fram. Ljuset ifrån ficklampan lyste med ett svagt sken in i mörkret. Med risk för sina egna liv gick de längre in i underjorden".
"Bakdörren" mot Kungsgatan (eget foto)
