En gång i tiden fanns det en spalt i Göteborgs-Tidningen ("den röe", inte dagens tabloid!) som hette "från Johanna till Poseidon", och det är där jag tänker uppehålla mig en stund nu. Göteborg gör verkligen skäl för epitetet "statyernas stad", och två av de mest populära är Johanna och Poseidon. Då talar jag inte nödvändigtvis med någon mänsklig jury bakom mig, däremot tror jag att jag för stadens fåglars talan.
En varm sommar som denna är det tryck i innerstadens vattenhål, och om vi människor söker oss till serveringar med ölrättigheter så letar sig fåglarna med förtjusning till de statyer som har vattenkar - som Johanna och Poseidon. Skall jag vara sanningsenlig så tror jag väl inte att den aspekten som gjorde att statyerna försågs med badmöjlighet för våra bevingade vänner, men fåglarnas närvaro skänker åtminstone i mina ögon lite extra liv åt stayerna.
Johanna är den folkliga benämningen på konstverket i Brunnsparken. Skapelsen lär vara Göteborgs näst äldsta staty, och den heter egentligen La Sameuse, eller Såningskvinnan. Konstnären bakom verket var Per Hasselberg, och statyn göts hos Gruet Jeunes i Paris (originalet i gips finns på Göteborgs Konstmuseum).
Stayn invigdes den 21 juli 1883, vilket alltså betyder att Johanna firade 130-årsdag för en dryg vecka sedan. Den 21 juli är Johannas namnsdag, och var tydligen så redan 1883. Detta i sig låter ju som en rimlig orsak till statyns folkliga benämning, men det finns ytterligare en orsak. Som modell för statyn lär Johanna Ekstein, dansös på Stora Teatern, ha suttit. Vad jag kan se finns det inte så mycket uppgifter om Johanna att hitta på nätet. Här kan finnas en del att forska i, så jag får kanske anledning att återkomma i frågan! Men nu tänker jag göra som fåglarna - ta mig ett bad...
Fågelvännerna...
Anm: uppgifterna om Såningskvinnan hämtade ur Bengt A. Öhnanders bok "Statyer berättar - 76 konstverk i Göteborg".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar