Den medeltida överlevaren på Bokenäset

Bokenäsets gamla kyrka (egna fotografier)

Bokenäs gamla kyrka anses vara en av de bäst bevarade av Bohusläns medeltida kyrkor. Man tror att den uppfördes någon gång på 1100-talet, och i likhet med många andra ålderdomliga kyrkor har den uppförts på en tidigare hednisk kultplats. Det iögonfallande trätornet är dock betydligt yngre än kyrkan, närmare bestämt från 1752. Den gamla absidkyrkan var i bruk fram till 1890-talet, men trots att den kom att ersättas av en ny helgedom fick den gamla stå kvar - något vi kan vara tacksamma för idag! Kyrkan har mycket tjocka murar i gråsten, vilket kanske framgår av nästa bild, och det ligger nära till hands att förmoda att kyrkan under sin tidiga historia även kan ha tjänstgjort som försvarsverk i orostider.

En annan detalj som för tankarna till avlägsna tidsålder är det faktum att Bokenäs gamla kyrka helt saknar fönster mot norr, varifrån ondskan troddes komma. Fönstren på de andra sidorna har renoverats och förstorats under årens lopp, men några nya fönster mot norr har inte gjorts.


Av olika skäl kommer den här kyrkoserien inte att uppehålla sig vid kyrkornas interiör och utsmyckning, men avslutningsvis kan jag i alla fall nämna att Bokenäs gamla kyrka har mycket välbevarade takmålningar från 1770, utförda av den tyske konstnären Johan Henrik Dieden.

Skörstorps kyrka - "rund som en ost"

Skörstorps kyrka (Eget foto)

På Gerumsbergets sydsluttning längs väg 193 mellan Falköping och Tidaholm ligger Skörstorp, en liten ort med endast cirka åttio innevånare. Bygden, som numera hör till Falköpings kommun, har sin historia ända tillbaka i "Hedenhös" - bland annat kommer Sveriges äldsta bevarade klädesplagg, Gerumsmanteln, från dessa trakter.

Redan på 1100-talet uppfördes här den rundkyrka som är den enda kvarvarande av sitt slag i Skara stift och av en typ som det inte finns så många av i norden - enligt uppgift känner man till tretton totalt (varav flera förstörda) i Sverige och sju befintliga i Danmark (varav hela fyra på Bornholm). Att man uppförde runda kyrkor kan möjligen ha berott på att de var en tillgång i krigstid genom sin utformning, men huvudsakligen tros byggnadstypen helt enkelt ha blivit ett mode under tempelriddarnas epok (kuriosa: i boken Da Vincikoden förekommer en

rund korsriddarkyrka).

k

Redan från mitten av 1600-talet tillkom detaljer som dessvärre förändrade Skörstorps kyrkas tidigare rena exteriör. Tornombyggnad (den gamla överdelen tros ha raserats), barockport, kor och sakristia, ursprungligen gravkor för ätten Spens, har givit en annorlunda profil åt kyrkan, och dessutom renoverades den hårdhänt såväl 1899 som 1935. Men låt inte detta avskräcka dig om du har vägarna förbi Skörstorp - den lilla "nästan runda" kyrkan är absolut värd ett besök även i sin nuvarande utformning!

Ett tempel för fiskdyrkare

Feskekörka (eget foto)

Fiskförsäljningen har av naturliga skäl alltid varit en viktig och omhuldad näringsgren i Göteborg, och från 1800-talets mitt förlades denna kommers till Rosenlund. Fiskebåtarna kunde på den tiden gå upp i kanalen och lägga till direkt vid försäljningsplatsen, något som fortfarande var möjligt fram till mitten av 1900-talet f.ö.

Efter några decennier började det stå klart att verksamheten borde bedrivas under tak, och 1870 ställdes kapital till förfogande från de fonderade medlen efter Sven Renström för att ett bygge skulle komma till stånd. Victor von Gegerfeldt (1817-1915), stadsarkitekt i Göteborg och en av sin tids mest ansedda inom sitt gebit fick det hedersamma uppdraget att rita "Göteborgs Stads Fiskhall", som byggnaden ursprungligen hette. Arkitekt von Gegerfeldt förespråkade något som kallades stavtriangelprincipen, och trots att han inte var någon kyrkoritare kan man spåra medeltida influenser från gotiska stenhelgedomar och norska stavkyrkor i Fiskhallens utformning, så att den rätt snart i folkmun fick namnet Feskekörka föll sig ganska naturligt! (Göteborgarna har ju utvecklat en viss förkärlek för att sätta smeknamn på stadens mera framträdande byggnader.) Någon kyrka har det förstås aldrig varit, även om det faktiskt lär ha skett en del vigslar i byggnaden under årens lopp.

Feskekörkans handlare har på senare år gett uttryck för en viss bitterhet över att man numera mest uppskattas av turisterna medan stadens egna fiskälskare sviker, och byggnaden har ofta framställts som näst intill hälsovådlig att arbeta i. Ingen av dessa skönhetsfläckar förhindrar dock det faktum att göteborgarna älskar sin kära "feskekörka"!

P.S. Hoppas att det räknas mig tillgodo att jag inte drog den där gamla vitsen om stockholmaren och räkorna...

(Eget foto)