Just nu är det lite lågt vatten i vårt kära fall. Den regnfattiga våren har väl skuld i detta, men jag tror även att man dämt upp längre upp i systemet på grund av något arbete i fåran. Tack vare det relativt sparsamma vattenflödet har några av grytorna i fåran blivit synliga. En liten sådan finns lämpligt nog alldeles intill en av utsiktsplatserna, och jag passade på att fotografera den för att få med löpstenarna i den. Om man klickar upp bilden i större format ser man att det finns åtminstone fyra-fem stenar i gropen. Om alla stenarna fångats där, eller om några snurrar runt ett tag för att sedan kastas vidare och ersättas av nya är en öppen fråga.
Principen är i varje fall den samma som anses ligga bakom bildandet av de s.k. jättegrytorna (isälvsgrytorna) från istiden, vi har f.ö.några större gropar även i vår kommun. Groparna har tillkommit genom att sten och grus fastnat i strömvirvlarna och långsamt malt sig ner i berget. Det finns visserligen alternativa skolor om hur jättegrytorna bildats, en av dem är kaviationsteorin (mer om denna här). Men det faktum att löpstenarna faktiskt finns kvar i många jättegropar talar nog ändå för att det är löpstenarna som gjort jobbet. Den lilla aktiva gropen på bilden är kanske också ett praktiskt bevis för detta?
Enligt folktron tjänade groparna som grytor åt jättarna. Kanske är det förklaringen till skeden som ligger vid grytan på bilden? Fast det finns även dokumentation på att en offergåva i gropen kunde medföra tur och fiskelycka, så kanske är det någon som försökt pricka hålet med en silversked? En tredje teori, och den som jag tror på, är att någon i kontorshuset intill fallet stått på gångbron och fikat och sedan varit för lat att diska. Koppen ligger då förmodligen längre ner i fallet...
 |
| Två gropar lite högre upp i fallet. (Bilden kan klickas upp i format.) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar