En sten som bara göteborgare förstår...

Röda Sten låg så sent som i morse kvar mellan Älvsborgsbron och Nya Varvet.

Att bo i Göteborgsområdet och skriva om stenar utan att nämna Röda Sten, det går ju i längden inte! Av den anledningen tog jag i morse pendeln in till Göteborg, gick ner till Stenpiren och klev på Älvsnabben mot Klippan, allt för att återse det mytomspunna stenblocket. Det var ett tag sedan jag dessförinnan såg Röda Sten, den gången från relingsplats på en Stenafärja.

Många som haft utsocknes bekanta med sig på Danmarksfärjan har nog upplevt samma fenomen som jag gjort några gånger. Man säger glatt till gästerna att "nu skall jag visa er Röda Sten"! Glad i hågen pekar man ut stenen, och varje gång utspelar sig samma procedur. De tittar förvånat och lite besviket på en och säger "ja, någon har målat stenen röd - än sen då?" Som lokalpatriot försöker man då med emfas och med betoning på varje stavelse förklara att "ja, men det är ju Röda Sten!", men det är lönlöst. De fattar inte! Man måste nog ha åkt fyrans spårvagn tio år, ätit halv special på Heden trehundra gånger och hört Ebbe Hagardh predika för att riktigt förstå Röda Stens storhet. Så om du fortfarande inte fattar, då är du inte från Göteborg! Knappast ens från Mölndal...

Det förargliga med den där stenen är att ingen riktigt vet hur det kommer sig att den målas röd, och det är ju just den följdfrågan man i regel får när man står där vid relingen - "varför?" Då finns det ett antal teorier att välja emellan. Populärast är kanske den dramatiska versionen, den om en svensk officer som förblött på stenen efter strid med danskarna. Nästan lika allmän är nog berättelsen om fartyget som höll på att förlisa på älven under svår storm, men att besättningen i sista stund lyckades slå en tross runt stenen och red på så sätt ut ovädret. Till åminnelse av detta målade sedan någon stenen röd. (Hur troligt låter det?)

För att fortsätta genomgången så hävdar vissa att befolkningen fordomdags spärrade av älven på nätterna för att inte fienden skulle ta sig in med sina fartyg och att avspärrningen då skedde i höjd med stenen, som målades röd som riktmärke. Ytterligare en förklaring i raden är att stenen först skall ha målats röd under medeltiden som en gränsmarkering mellan Danmark och Sverige. Blunda och peka mellan versionerna - ingen kan anklaga dig för att ha fel, eftersom ingen vet varför stenen målas! Dock: det äldsta kända skriftliga belägget på Röda Stens existens är från år 1758, då den omnämns som ett sjömärke för en ankringsplats. Kanske är detta helt enkelt även svaret på frågan om dess ursprungliga betydelse och varför den målades röd? Men oavsett när och av vem stenen först målades så har det uppenbarligen uppstått en folklig tradition i att fortsätta måla stenen även efter att anledningen till det bleknat bort. Numera lär det dock vara självaste Hamnstyrelsen som sätter färg på den.

I Köpenhamn hugger man huvudet av Den Lille Havfrue om man vill begå helgerån, i Göteborg målar man Röda Sten blå, och när så sker är det nog bara en fel placerad trängselskattkamera som kan vålla motsvarande lokala känslostorm. Vi har även upplevt vår sten dalahästmålad, och i december förra året var det någon nytänkare som förvandlade den till en inslagen julklapp med vita snören, fast det gick inte heller hem. Vi vill ha vår special med en korv och en kupa mos, och vår Röda Sten skall vara röd! Jag menar, hur skulle världen se ut annars?