Gravens hemlighet

Boken Da Vinci-koden har en sak gemensam med vår egen Arn, nämligen att den givit upphov till litterär turism till bokens miljöer. Eftersom jag för min del 1/inte har läst boken (men, i likhet med många andra, har den i bokhyllan), 2/ är flygrädd och 3/utfattig så har jag gjort nöden till konst och letat reda på mitt egna lokala mysterium. Märkligt nog rör det sig åter om något från "stenriket", vilket ju har varit sommarens röda tråd i Korsningen (om någon nu missat det...).

Den här gången får bilen stå, och per fots förflyttar vi oss till Kikås kyrkogård i Mölndal. Där, innanför den västra porten, står en samling gamla gravstenar från borttagna vilorum. När jag råkade ta genvägen över kyrkogården under en promenad i somras föll min blick på en av stenarna, och den har inte riktigt lämnat mig någon ro sedan dess.

Jag har utgått från att kamrer Bergman tillhört något ordensällskap, men jag har inte varit riktigt nöjd med den förklaringen. Så nu i eftermiddag var jag på ett sällsynt biblioteksbesök i ett helt annat ärende, nämligen för att leta efter frågor till en poängpromenad. När jag lite förstrött bläddrade i Mölndals Hembygdsförenings årsskrift från 1975 så fanns plötsligt gravstenen där på bild, i en artikel av Lars Gahrn! Gahrn (numera fil. dr.) var redan på den tiden en metodisk forskare, som inte drog sig för att blanda in Runverket i historien (om jag inte är felunderrättad ingår numera Runverket i Riksantikvarieämbetet). Runverket "högg dock i sten" (ursäkta!), men gissade på att det rör sig om ett chiffer.

Lars Gahrn beskriver stenen så här: "...finns längst upp en trehörning med ett öga inom - symboler för Guds treenighet och allvetenhet - och därunder en runinskrift om 64 runor uppdelade på 8 rader med 8 runor i varje rad. Alla runorna står med lika avstånd från varandra, och några ordgränser har därför inte kunnat upptäckas".
- - -
"De flesta runorna är från det s.k. stugna runalfabetet, de kallas även Valdemarsrunor eller danska runor, och tillhör den yngsta, mera allmänt brukade runraden. Två runor hör dock inte till denna runrad, de har hämtats från den yngre eller den äldre runraden."
- - -
"Om man översätter dem till latinska bokstäver är det omöjligt att få fram någon mening eller ens ett enda ord - även om man försöker läsa dem från höger till vänster. Inskriften tycks vara omöjlig att tyda hur man än läser, från vänster till höger eller från höger till vänster, uppifrån och ned eller nedifrån och upp."

Så långt Lars Gahrns trettio år gamla beskrivning av stenen. Vad jag vet så har ingen ännu idag lyckats tyda stenens text, så mysteriet lever! D.v.s. om ingen som läser detta har en skarpsinnig analys att bjuda på?

P.S. Kanske är gåtan löst nu, anno 2009?

29 augusti 2005