Stensommar (9): Minnets stenar

"Heta stenen"?

Mitten av augusti, tornseglarna har dragit sin kos, badvikarna ligger öde. Då plötsligt smyger sig ett högtryck in diskret från väster, solen uppenbarar sig och temperaturen blir riktigt behaglig! Återstår alltså inget annat än att ge sommaren en andra chans...

Lätt panikslagen greppar jag kartan och konstaterar att Lödöse Museum ligger inom lagomt räckhåll. Väl där märker jag att jag har en timme att göra något av innan muséet öppnar. Med viss tvekan låter jag slumpen ta över rodret och föra mig "någonstans", och det råkar bli Ale-Skövde kyrka, som jag dittills aldrig ens hört talas om. Men slumpen är en pålitlig (om än något oförutsägbar) reseledare, och jag får stifta bekantskap med en intressant kyrka, där takmålningarna från 1759 av Richard Törner är något alldeles extra!

Belåten beger jag mig mot bilen, när slumpen knackar mig på axeln. "Mer att se!", viskar den diskret, och så finner jag mig snart vandrande runt på kyrkogården, där såväl en bautasten som en märklig konvex stenhäll drar till sig mitt intresse -den senare kanske en brudsten ("heta stenen") som bröllopspar fick ställa sig på för inspektion av gäster och allmänhet i samband med vigseln. Men först när jag kommer till en av stenmurarna inser jag vad jag kanske sökt. Där trycker sig några gamla stenkors diskret mot stenmuren medan de försöker dra mosstäcket från den över sig.

Vad vore lämpligare än att min sommar i stenens rike också går i graven, här och nu?

"Med vilken ömhet man kan famna minnen
som om de kläds i ord står sorgset blyga
och liksom vädja milt till våra sinnen
att åter in i tystnaden få smyga …."

(Evert Taube: "Minnet och tystnaden")

18 augusti 2005