torsdag, november 10, 2005
Stensommar (3): Hemvändaren i Viskadalen
Strax utanför Björketorp, med en hänförande utsikt över Viskadalen ligger Kattunga kapell och kyrkogård. Kapellet har ingen gammal historia, men på kyrkogården finns även ruinerna av en kyrka. Idag återstår alltså inget annat än lämningarna av byggnaden, som alltmer förföll under förra delen av 1800-talet, eftersom kyrkostämman då tog ett beslut om ett samgående med Surteby.
Jag har hunnit besöka Kattunga kyrkoruin några gånger vid det här laget. Nog lockar de sköna vyerna ner mot Viskan i sig tillräckligt för att motivera ett besök, men det finns ytterligare ett skäl - historien om Kattungas egen Arn! Enligt en tradition återgiven på Surteby Pastorats hemsida berättas nämligen om en man från Kattunga som en gång i tiden tog tjänst vid det kejserliga hovet i Konstantinopel, kanske som livvakt i kejsarens garde. Under sin vistelse i Konstantinopel skall han ha blivit omvänd till kristendomen, och åter hemkommen på 1000-talet byggde han en s.k. gårdskyrka på sina ägor, det som nu är Kattunga kyrkoruin. Extra spännande var det att läsa att han i sitt följe från Konstantinopel lär ha haft en munk eller grekisk-ortodox missionär. Kanske inte så konstigt att tankarna på en Markbygdens egen Arn kom smygande! (Visst är det skönt att låta fantasin skena ibland, utan krav på omständliga källforskningar?)
Därmed kunde en god historia vara slut, och inte mer med det. En dåtida förbindelse mellan denna del av det nuvarande Sverige och Konstantinopel lät i mina öron lite väl långsökt! Men bara någon vecka senare satt jag och bläddrade i Elof Lindälvs bok "Fornfynd och fornminnen i norra Halland". Min blick föll på ett fotografi av en silverskatt funnen i Torstorp, Grimeton, endast c:a 40 kilometer från Surteby. Inte utan en viss häpnad läste jag att de arabiska silvermynt som ingick i skatten var präglade i El Schasch och Samarkand år 881 och 982 år e. Kr., och att skatten i sin helhet beräknas ha blivit nergrävd i Torstorp i slutet av 900-talet eller omkring år 1000 (Lindälv, sid. 266-267). På följande sidor nämner Lindälv ytterligare fynd i regionen av arabiska fynd från samma tid, och han tar detta som en intäkt för "vikingatidens vidsträckta handelsförbindelser". Så plötsligt kändes inte "Kattungamannen" så otänkbar längre, och när jag nu gör något besök vid den gamla ruinen kan det hända att jag slår mig ner på en sten och försöker föreställa mig hur Viskadalen såg ut genom hans ögon. Jag tror att vyerna är ganska oförändrade...
Den som vill veta mer om den lokala traditionen om hemvändaren från fjärran land kan finna en del på församlingens egen hemsida.
19 juli 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar