Stensommaren, epilog

Gåtan

En stötesten ses ligga här.
Du kommer ej förbi den.
Den ligger här och bara är
och upphör ej, som du och jag,
med tiden.
Den ligger bara här och är,
i alltings mitt,
i mitt och ditt.
Vi kommer ej förbi den.

Vad är det för en konstig sten:
ett rimmeri, en rimsten bara?
Jag minns en dröm,
jag vet ett svar,
men tänker inte svara.

(Werner Aspenström: "Det röda molnet")

Den som av en händelse snubblat in i Korsningen har nog inte kunnat undgå att märka att min sommar har gått i stenens tecken. Varför det blev så hade jag inte en aning om, i själva verket såg jag inte tråden i det hela förrän jag hade skrivit flera avsnitt i serien. Nu vet jag bättre, Alfred Bexell hade ett finger med i spelet! Så här är det:

På försommaren, just när bokskogen stod i sin skiraste grönska tog jag med några av mina närmaste för att visa Bexells talande stenar i Grimeton. Alfred Bexell var en originell halländsk riksdagsman under andra hälften av 1800-talet. Åtminstone i början av sin karriär led han av den tidstypiska underdånigheten för Konungahuset och Makten, men med tiden verkar hans inställning ha förändrats och rent av radikaliserats, och han tvekade inte att föra allmogens talan när så behövdes.

Alfred Bexell hade gott rykte som arbetsgivare, och den som inte var rädd för hårt arbete kunde räkna med gott bemötande från honom. Det sägs att när han lät några kringvandrande stenarbetare börja hugga in tänkespråk och namn på framstående människor var det för att hjälpa arbetarna bort från brännvinsfördärvet. Bexells ättling Margareta Strömbom har dock påvisat att Bexell själv aktivt värvade stenhuggare. Anledningen till att han lät göra ristningarna till eftervärlden var att han oroades över att klassiska värden skulle gå förlorade, och att det svenska språket riskerade att falla i glömska. Hittills har man funnit 160 sentenser och 500 namn i skogarna nära Åkulla, men fortfarande upptäcks fler under mossa och jord.

Alfred, jag tror att vi sätter streck här med några rader av Stefan Edman, ur "Ett annat Sverige": "Alla levande organismer, arter, ordningar och klasser tillhör livets gemensamma ström, ur samma ursprungskälla. Men inte bara det; byggstenarna i vår kropp - kol, väte, svavel, fosfor och alla de andra - är desamma som gråstenen på marken".

24 augusti 2005

Tillbaka till Korsningen!